Inget mysigt litet hus: Prairie Fire av Caroline Fraser

Den följande är en bokrecension av Caroline Frasers senaste bok, Prairie Fire. Jag kommer ta upp saken från en svensk perspektiv i min nästa blogg inlägg.

När jag var barn på 1970-talet presenterades Laura Ingalls Wilders böcker som självbiografiska. På 1980-talet började forskarna ifrågasätta böckernas äktheten och även om LIW verkligen hade skrivit dem eller om de var spökskrivna av hennes dotter. Nu har jag det slutgiltiga svaret! Böckerna skrevs av LIW med redaktionell hjälp från hennes dotter. Och ännu viktigare, de spelade en avgörande roll i att vårda kolonial-bosättarens myt av robusta individer som civiliserar en otändad vildmark.

Caroline Fraser börjar genom att ge rätta sammanhanget: det fanns ingen vildmark i Nordamerika och det hade inte varit någon i tusentals år. Infödingarna försvann inte som så många hävdar. De var fortfarande drivs av sin mark av den amerikanska armén på 1870-talet och 80-talet. Ironiskt nog, den främsta anledningen Caroline Quiner Ingalls ( "Ma" i böckerna) överlevde sin fattiga barndom var att infödda jägare delade regelbundet deras kött med hennes familj. Det fanns mycket få sådana tuffa individer. De bosättare som lyckade bäst var de som reste i grupper så att de kunde hjälpa varandra. Det gällde för familjen Ingalls också.

Den sanna historien om Ingalls familjen är råare och långt mindre mysigt än böckerna. Ma var ibland gravid när de reste i sin täckta vagn. Laura hade en litenbror som dog som spädbarn. Familjen var nära hungersnöd många gånger under de hårda midwestern vintrarna. LIW baserade sina böcker på sitt eget liv men hon omformade också den historien till en succeshistorie som aldrig existerade i verkligheten.

Det finns en högerpolitiskt agenda till pionjär myt. Caroline Fraser visar hur, genom att skapa sina populära böcker,  LIW bidrog till en rosig bild av en värld som aldrig fanns men där vem som helst kan lyckas så länge de arbetat hårt. Inga bidragstagare här!  LIWs dotter, Rose Wilder Lane, intog denna mytos så grundligt att hon blev en av grundarna till Libertarian-rörelsen i USA. RWLs protege, Roger MacBride, skapade Little House på Prairie TV-serien på 1970-talet, vilket ytterligare bidrog till romantiseringen av pionjärlivet.

Timbro del 2

Ett mycket tydligt exempel på den typ av marknadsföring av högerpolitik som jag diskuterade i mitt tidigare blogginlägg är den senaste artikeln av Fredrik Segerfeldt på Timbros hemsida: Privatisera vattnet innan det är för sent. Där ger han några exemplar om hur (enligt honom) subventionerad jordbruk har lett till vattenslöseri. Han skriver att Det som kostar lite eller inget slösar man nämligen mer med utan att ge någon underlag för sin påstående.

Det är bra att Segerfeldt tar upp Mexico som ett av sina exemplar. Mexico lider av en brist av färskvatten idag främst för att privata intressen har tilllåtas påverka. Läs Mexico has some of the best water laws around. So why are its rivers so contaminated? där historiker Mikael Wolfe förklarar precis varför oligarki och den fria marknaden är orsaken till Mexikos vattenproblem.

Före den spanska erövringen hade Mexica-folket (urbefolkningen i regionen som nu är Mexico City) ett  avancerad  konstbevattning system med kanaler, vallar och damm. Huvudstaden Tenochtitlans invånare hade inte bara färskvatten för att laga mat och bada och vattna sina grödor, men vattensystemet fungerade också som en del av stadens försvar.

I själva verket nästan alla tidig statsbildningar tillkom samtidig som folk utveklad mer och mer avancerad konstbevattnings anläggningar. Det krävde alltmer administration för att hålla dom igång naturligtvis. Det var faktiskt statligt!

Timbro Tankesmedja del 1

Under 1970-talet hörde vi i USA mer och mer om något som kallas en tankesmedja. De var ingen ny uppfinning men uppträdde allt oftare i pressen och vi läst att dessa tankesmedjor skulle komma med nya idéer som kunde hjälpa människor. Och i vissa fall var det sant. Men många av dem bara omarbetade gamla idéer och letade efter nya sätt att marknadsföra dem.

Under 1800-talet, anklagade högerkanten människor som kämpar för att avskaffa slaveriet, expandera rösträtt för alla vuxna (inte bara rika, vita män), och förkorta arbets dag till åtta timmars kämpar för att förstöra samhället. I mitten av 1900-talet tog de flesta demokratiska samhällena dessa reformer som självklara och såg dem som positiva för samhället. Så om högerkanten inte kunde motverka vänster sociala reformer genom att skrämma människor, då kanske kunde den göra högerpolitik sexig istället.

En sån tankesmedja är Timbro. Jag är inte förvånad över att svenska kapitalister vill ha samma möjligheter som sina amerikanska motpartar, särskilt med tanken att dom troligen är påverkad av vad jag brukar kalla för svensk fantasi USA. (där alla är stenrika, äger jättestort hus, osv). Gör en miljon dollar vinst över en natt! 

Men att bli rik genom utnyttjande av dina medmänniska är lika vidrig i Sverige som i USA, eller hur? Och det finns inget smart om att utnyttja ett grundläggande mänskligt behov för att tjäna mycket pengar. Som du kan läsa i Aftonbladet  Nej, Timbro, vi törstar inte efter privat vatten! 

Vatten är livet!  MniWiconi i Lakota/ Dakota/ Nakota språket. Vatten är heligt. Därför kan det aldrig vara lämpligt att behandla det som en handelsvara.