Det fanns en tid där jag var väldig mycket utsätt. Och dom som ställde upp och hjälpte till och bokstavligen RÄDDADE LIVET PÅ MIG accepterade jag som jag var då (paranoid på grund av alla övergrepp jag utsattes för). Dom ställde ALDRIG kräv på mig att jag skulle vara "tacksam" men verkligen ville hjälpa mig. På andra sidan fanns det en del människor som passade på att vissa upp att dom var mycket finare än jag (en trasig ungdom) och det är DOM som jag påminns av när jag läser alla dumheter om "tacksamhet". I både fall är det troligen INTE tacksamhet som man vill få men INSTÄLLSAMHET.
Woody Guthrie förklarar det bäst:
Woody Guthrie förklarar det bäst:
